Väntar på utmätning

Hej!

Jag vet att uppdateringen senaste veckorna har varit sjukt kass. Jag tror att det har att göra med att jag faktiskt mår väldigt bra just nu och känner att jag inte behöver skriva av min tankar.

Två månader

Jag har varit spelfri i över två månader nu och det känns så jävla bra!! Sån jävla skillnad från hur jag mådde för två månader sen. Ångesten, stressen och sömnlösheten som man då hade för att fortsätta hålla upp fasaden av lögner man levde i är helt borta nu. Jag tror att det är viktigt att påminnas sig ibland om hur dåligt man mådde när man spelade så att man fortsätter att hållas så borta från skiten.

Väntar med spänning

Det var ett tag sen jag slutade betala mina lån och väntar fortfarande med spänning på när första lånet förfaller till Kronofogden. Ett par stycken är hos inkasso men ännu inget som nått Kronofogden. Jag hoppas verkligen att det tar så pass lång tid att jag får min skatteåterbäring nu i Juni. Jag läst på lite angående vad man kan göra för att skjuta på processen så jag tror inte att det ska vara några problem med att klara det till återbäringen.

/ En helt vanlig man

Äntligen

I över tre veckor har jag lovat min sambo att jag ska berätta för mina föräldrar om mitt problem. Hon har varit på mig dagligen då hon känner sig ensam och behöver någon annan att prata med. Men jag har kommit med ursäkter på ursäkter och ständigt skjutit på det.

Så fort jag tänkt tanken att jag ska berätta har hjärtat börjat rusa och trycket över bröstet ökat. Ångesten har har varit brutal!!

Igår bestämde jag mig för att jag äntligen skulle berätta. Jag gick runt i timmar och bara höll telefonen i handen. Tillslut ringde jag till min mamma och vi började prata. Vi pratade i över 30min men jag lyckades inte få fram ett ord om mitt spelmissbruk. Efter att vi lagt på luren kom tårarna. Jag satt vid min säng och fattade inte hur fan jag skulle kunna berätta vad jag gjort, våran relation är så himla bra just nu och jag vill inte göra någon av dem ledsna.

Jag satt mig i soffan med min sambo och frågade henne hur fan jag ska säga det. Hon hade tyvärr inget gått råd utan sa bara ”du måste rycka bort plåstret”.

Efter att ha suttit i soffan och stirrat in i TVn utan att egentligen kolla på den  i över en timme så bestämde jag mig för att ringa igen. Jag tog tag i telefonen och började genast hyperventilera och gråta. Efter 15min hade jag lugnat mig och slog in min mammas nummer igen. Jag sa att jag hade något viktigt att berätta, jag bad henne hämta pappa och att hon skulle slå på högtalaren. Det tog mig säkert två minuter innan jag kunde få fram ett ord. När jag väl fått fram vad jag gjort så vart de båda upprörda. Mamma vart ledsen och pappa vart arg. Ungefär precis hur jag trodde att de skulle reagera. Men efter att vi pratat ett tag och jag berättat om att jag går på spelberoendemöten, budget- och skuldrådgivare och att jag bokat in terapi så lugnade sig pappa. Han började nu inta en förstående roll och var inte arg längre. Han var otroligt stöttande och sa att dom ska hjälpa mig igenom detta.

Efter att vi lagt på kände jag mig helt slut. Det var som att jag burit på 1 ton av ångest i månader och att den äntligen var borta. Jag föll ihop i sängen och kunde äntligen somna utan att ångesten kom på besök.

Nu är det jobbigaste gjort och nu börjar resan på riktigt!

/ En helt vanlig man

En kort uppdatering

Jag har varit dålig på att skriva den här veckan så jag tänkte dra en kort uppdatering om hur det går för mig.

Har jag spelat igen? 

Absolut inte! Jag känner mig extremt tillfreds med att vara spelfri. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte ens haft en tanke på att spela, suget är helt borta och fokuset är på vettigare saker.

Jag är fullt medveten om att det inte har gått så lång tid än och att det är lååångt kvar tills jag fått ordning på mitt beteende. Jag har inget datum på den dagen jag slutade spela men tror att jag är uppe i 3v nu iaf.

Vad har jag gjort?

• Jag har varit på två möten med min budget- och skuldrådgivare och har ett till bokat på fredag. Vi har börjat få klarhet i situationen och börjat lagt upp en plan.
• Jag har varit på två givande möten med ”spelberoendes förening” och kommer att fortsätta gå dit en lång tid framöver. Så himla fantastiskt att kunna prata och diskutera med personer som vet vad man går igenom.
• Jag har bokat tid för KBT behandling.
• Jag har berättat allt för min närmaste vän och pratar nästan dagligen med honom hur det går. Jag har även berättat för min sambo och jag kan inte beskriva hur skönt det är att ärligt kunna prata med henne om allt som pågår.
• Jag har ökat träningsmängden. Hela 10st pass den här veckan vilket jag är otroligt nöjd med. Jag älskar verkligen träning och det är nog en stor anledning till att jag känner mig så avtrubbad till spel.
• Jag har även varit i frekvent kontakt med fordringsägarna och inkassobolag. Det har bidragit med att jag kunnat skjuta på några betalningar och fått nya betalningsplaner.

Vad ska jag göra närmsta framtiden?

• Jag ska berätta för mina föräldrar. Min mamma ska operaras på Tisdag så jag har tänkt att vänta till den är gjord.
• Jag kommer att föra över min kommande lön och skatteåterbäring till min sambo. Hon kommer att få ta ett stort ansvar över min ekonomi ett tag framöver nu.
• Jag kommer att på ett taktiskt sätt skjuta på en utmätning och sedan söka skuldsanering.

Det var lite kort om hur det står till med mig och vad som händer.

Trevlig söndag på er allihopa!

 

/ En helt vanlig man

 

 

 

Hittar ursäkter

Jag har nu lovat mig själv och min flickvän i över en veckas tid att jag ska berätta för mina föräldrar om hur det verkligen ligger till. Men jag skjuter det framför mig som en kundvagn. Hittar på nya ursäkter varje dag över varför det inte passar så bra just idag.

Jag får sån sjuk ångest över tanken på deras reaktion. Deras besvikelse kommer vara enorm.

Jag tror nog aldrig att jag varit så här rädd för någonting förut. Men jag ska övervinna rädslan och berätta. Jag måste helt enkelt!

/En helt vanlig man

Kanske finns det en annan lösning

Hej allihopa!

Jag har tidigare inte sett någon annan lösning än att släppa allt till KFM och senare söka skuldsanering. Men nu har jag börjat funderat kring det hela och ser kanske en möjlighet att klara mig från utmätning och skuldsanering.

Anledningen till att jag känner att det finns hopp är att jag fick skattebeskedet igår. Jag kommer att få tillbaka 33 000kr och jag får pengarna i April. Det ihop med att min kommande lön som kommer vara väldigt bra, hela 40 000kr efter skatt.

Detta ger mig en stor summa som jag kan utnyttja till att ta bort några jobbiga lån. Sedan är det ett hårt jobb i ett år och sedan tror jag att min UC är så pass bra att jag borde kunna samla några lån. Det är en ”long shot” men kanske går det.

Det här är något som jag ska diskutera med min budget- och skuldrådgivare nu i veckan. Jag får se efter mötet om det bara var önsketankar eller om det verkligen finns en möjlighet att klara sig från utmätning.

 

/ En helt vanlig man

Budget- och skuldrådgivning

Hej alla!

I onsdags var det en fullspäckad dag för mig. Jag var på mitt första besök hos budget- och skuldrådgivningen som Stockholm stad står för och sedan var jag även på mitt första möte på Spelberoendes föreningen Stockholm. Två väldigt bra steg att ta för att gå mot en spel och skuldfri framtid.

Jag tänkte i det här inlägget dra lite kort om vad som hände på rådgivningen och sedan i nästa inlägg skriva om mina reflektioner av mötet på spelberoendes förening.

Kartläggning

Första mötet med budget- och skuldrådgivningen handlar mycket om kartlägga din ekonomiska situation. Du får helt enkelt berätta om dina skulder och hur du hamnat här. Handläggaren har tystnadsplikt och får inte föra något som sagts i rummet vidare. Men min handläggare frågade faktiskt mig om det var okej att diskutera med dom andra handläggarna för att kunna ge mig bättre hjälp vid nästa möte, vilket jag svarade ja på.

Handläggaren var noga med att dom inte kan ge råd till att stå över vissa betalningar och låta dom gå vidare till inkasso eller KFM (även fast han skulle vilja ge det rådet). Det har att göra med att om det skulle medföra att den skuldsatte hamnar illa till och då säger att det var budget- och skuldrådgivaren som gav det rådet så ser det inte bra ut.

Kort och gått så händer det inte så mycket under första mötet. Vi har planerat in en ny tid nästa vecka där vi ska gå igenom vad jag kan göra och vilka kortsiktiga mål jag ska sätta upp. Sedan även såklart diskutera vad som kan tänkas hända i framtiden tex om/när en skuldsanering är vettig att ansöka om. Sedan pratade han även om att kolla upp vilka psykologiska hjälpmedel kommunen kan hjälpa till med eftersom spelmissbruk klassas som en sjukdom från och med 2018.

Jag kom i alla fall därifrån med en rak rygg och hopp om framtiden.

Mer information om budget- skuldrådgivning hittar på länken här nedan.

http://www.stockholm.se/FamiljOmsorg/Socialt-och-ekonomiskt-stod/Ekonomiskt-stod-och-radgivning/Budget–och-skuldradgivning/

Lätt att sätta in men svårt att ta ut

Som alla vet är det väldigt enkelt att sätta in pengar på ett online casino. Men hur är det egentligen om man vill ta ut pengarna? Går det lika smidigt då?

Jag tänkte beskriva lite vad som hände mig på sidan Mobilbet.com nu innan nyår.

Jag har under de senaste två åren varit en flitig kund hos Mobilbet. Varför jag valde att spela hos dom var egentligen bara för att jag lyckats med ett uttag en gång och visste att jag kunde få ut mina pengar.

I början av November 2017 vann jag en större summa pengar och valde att ta ut dom, vilket inte var några problem. Men senare samma månad när jag vann en väldigt stor summa pengar, vi pratar ca 300 000kr. Då nekades plötsligt mitt uttag. Ni som är spelmissbrukare vet att om man råkar ha massa pengar på ett spelkonto finns det en väldigt stor risk att man sätter sig och spelar bort allt igen. Något jag tror dom är fullkomligt medvetna om och därför försöker försvåra processen att ta ut pengarna.

Jag var snabbt i kontakt med support via deras chat pga jag visste att jag när som helst kunde spela bort allt.

Här nedan har ni våran konversation.

Jag beklagar upplösningen på bilderna.

 

Efter att kämpat med att skickat in massa dokument som de begärde så fick jag tillslut ut alla pengar dagen efter. Jag tänkte för mig själv att nu var det slutspelat. Jag betalade av massa lån och jag kände att jag hade kontroll på mina lån igen.

Men tyvärr tog det inte lång tid innan jag började spela igen. Tusenlappar efter tusenlappar åkte in och jag var tillbaka i skuldfällan. Jag försökte att intala mig själv att det åtminstone inte var lika illa som det var innan jag vann. Men jag spelade mer och mer och var nästan tillbaka på samma nivå som jag var innan jag vann.

Men sen hände det igen. Booom en stor vinst till och jag jag var tillbaka!! Jag gjorde snabbt ett uttag på alltihop. Men tror ni att uttaget godkändes? No fucking way! Av någon jävla anledning behövde dom in massa nya dokument.

Åter igen var jag i kontakt med support.

 (det ska finnas flera konversationer men dom verkar ha försvunnit)

Denna gånga pågick processen i över en vecka, jag skickade in dokument på dokument men inget hjälpte. Det gick fan inte att ta ut pengarna.

Sedan skedde det som dom säkert hoppades på, jag började spela för pengarna istället. Klick, klick, klick…sedan satt man där men ångesten i bröstet och ett tomt konto igen.

 

/ En helt vanlig man

Nu vet hon

Efter mitt samtal med min kompis i fredags så lovade jag honom att berätta allt för min flickvän idag (Söndag). Jag ville inte förstöra hela helgen eftersom vi var bokade att träffa två andra par i Lördags och bland annat träffa ett av parens nyfödda son. Så jag kände att jag kan hålla upp fasaden en dag till.

När vi gick till sängs igår så kände jag mig otroligt emotionell inombords. Jag tittade på henne som om det vore sista gången jag skulle få se henne, för jag hade ingen aning om hur hon skulle reagera på sanningen. Jag var inställd på det värsta, så jag försökte bara att ta tillvara på stunden och njuta av att ha henne nära mig.

När morgonen kom så kunde jag inte tänka på något annat än att jag måste hitta ett bra tillfälle att berätta för henne.

Vi sov ganska länge och när vi vakna så stressade hon upp väldigt fort för att hon inte ville sova bort dagen. Inom loppet av 20min så var vi påväg till gymmet och jag kände att det bli perfekt att berätta efter lunch. Med mat i magen och ett bra träningspass i bagaget så vet jag att hon är på bra humör.

När det väl var dags att berätta kvävdes rösten snabbt utav alla tårar. Jag försökte ta några djupa andetag och sedan kunde jag lugnt börja berätta. Hon satt mest tyst och såg lite chockad ut. Mycket lugnare än vad jag någonsin hade kunnat tro. Hennes lugn gjorde så att jag kände mig lugn. Jag kunde plötsligt prata som vanligt och försökte förklarade hur jag hamnat här. Hon var mest besviken över att jag ljugit för henne så pass länge, något jag verkligen förstår. Jag förklarade att när man lider av sjudomen spelmissbruk så gör man vad som helst för att inte någon ska komma på en att man spelar. Man ljuger för alla runt om sig pga man skäms och man fortsätter att spela för att vinna tillbaka förlusterna. Man tror hela tiden att man ska lyckas lösa det utan att någon ska få veta något.

När jag pratat klar så frågar jag henne hur hon känner. Hon säger att hon inte kommer att lämna mig. Hon vill lära sig mer om sjukdomen och försöka förstå mig bättre. Jag frågade henne om hon vill med på Onsdag till Spelberoendes Förening Stockholm på ett öppet möte och det vill hon. Det gjorde mig sjukt glad! Vi får se vart vi står varandra när allt sjunkit in, kanske kommer vi varandra ännu närmare eller så känner hon inte att hon kan lite på mig längre. Det är inget jag orkar tänka på nu utan jag är bara så himla glad över att hon vet allt nu.

Om du som läser detta sitter i någon liknande situation och har fortfarande inte berättat för någon, gör det! Du ska veta att alla i din närhet vill dig bara väl och ingen kommer att döma dig.

 

/ En helt vanlig man

 

 

”har du dödat någon?”

Igår var första gången jag berättade för någon om mitt missbruk och min ekonomiska knipa. Det var min närmaste vän som fick äran att höra min historia.

Vi träffades i stan och tog en promenad.

Konversationen började såhär:

– Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. (jag)

– Har du dödat någon? (han)

– eh Nej (jag)

– Bra då kommer det att lösa sig. (han)

Redan efter de första minuten kändes det avslappnat och tryggt. Jag berättade allt från början tills nu.

Vi satte oss på en pub och resonerade i två timmar. Jag tömde mig på alla tankar och känslor. Tårarna rann längs kinden men det var ändå en sån himla befrielse att kunna prata med någon som lyssnar utan att döma dig.

Vi är båda överens om att det finns en risk att min flickvän kommer att lämna mig när jag berättar för henne, men att det också är en risk jag måste ta. Jag måste ha förståelse för henne, jag har ju svikit hennes förtroende. Man kan inte leva med någon man inte litar på.

I morgon på söndag lovade jag att jag ska berätta för henne. Jag är väldigt orolig men samtidigt väldigt redo. Jag har ställt in mig på det värsta och kommer att acceptera det.

Jag återkommer i morgon om hur det har gått.

Kärlek till er alla som följer mig ❤️

/En helt vanlig man

Hur många känner igen sig?

Det hade lika bra kunnat varit jag som satt och berättade. Det verkar som att de flesta spelmissbrukare genomgår samma resa.

/En helt vanlig man